EMMAS GÅRDSHUND
Författare:
Marie Rosberg

I vår familj har det funnits hund de senaste 20 åren. Oftast mer än en åt gången så livat och glatt har det alltid varit. Dessa  hundar som vi haft i ca tre års tid nu är så kallade ”spanska gatuhundar” dvs. hundar som är adopterade genom en spansk djurorganisation.

När så äldsta dottern i familjen, som har ett funktionshinder hade önskemål om att få en alldeles egen hund började vi leta efter en stor hund i litet format. En hund som skulle passa in bland de andra hundarna, som är liten men ändå ”tålig” och framför allt en gladlynt och lättlärd ras.

I samband med flytt från en förort till Malmö och den ”vanliga” villaträdgården till en avstyckad gård på landet föll det sig naturligt att gå med på dotterns önskemål. Då började vi det roliga arbetet med att söka information om olika raser i lämplig storlek. I samband med detta kom vi i kontakt med en uppfödare av just gårdshund och jag berättade om min dotters handikapp och hennes förutsättningar för att ta hand om en hund. Med den informationen som jag fick kände jag ganska omgående att gårdshunden nog var HUNDEN för Emma!

Så var det dags att söka efter en uppfödare i vår region (Skåne) och som av en händelse fanns det en uppfödare i grannbyn. Tala om perfekt timing för en gång skull! Det är ju så mycket lättare med en kennel i ens närhet, både vad det gäller att hälsa på innan dagen D (= leverans dagen) och sedan för att få hjälp, råd och stöd om så behövs. Jag kontaktade kenneln och det visade sig att valpar var på G, precis vid den tiden vi önskade få vår valp levererad. Vi var på besök för att hälsa på och lära känna rasen (en valpkull fanns) så Emma fick möjligheten att få ”känna på” och hälsa på några små gårdshundsvalpar. VILKEN LYCKA! Sen var vi helt sålda båda två, givetvis skulle vi ha just en sådan liten krabat i familjen! Att hunden skulle heta Tarzan bestämde emma sig för ganska omgående, så det var bara att hoppas på att i den kullen som skulle komma i april fanns EN HANE!

OCH det fanns det! Så idag bor lille Tarzan hos oss, sedan drygt 2 ½ månad tillbaka. Han heter egentligen Haritzas Ull men kallas för Tarzan och det verkar han inte ha något emot! Han kom som en liten virvelvind in i familjen precis före midsommar, glatt skuttande på sina små ben och med svansen glatt viftande! Lite reserverad mot de andra hundarna som är mycket större men dock väldigt snälla. Så det blev inga problem att få in Tarzan i den övriga ”hundfamiljen” alla har tagit emot honom med en stor nypa tålamod! För det krävs tålamod, speciellt när han klättrar på de andra, glatt tuggande på deras öron (tror väl att det är ett grisöra)

Att ta in ytterligare en hund i flocken har gått jättebra och Tarzan bara älskar sina stora kompisar, vill gärna vara med dem överallt och om de skäller, skäller även han, ligger någon av dom i soffan ska även han ha plats där osv. Tarzan är alltid glad, pigg och trevlig att ha att göra med, lika busig som han kan vara, lika lugn är han ibland. Att bli rumsren ( är nästan redan) var det inga problem med, har nu börjat att” visa” när det är dags att gå ut.

I dagarna ska matte och Tarzan börja på valpkurs, spännande att se hur detta går. 

Ja, att ha en gårdshund är en trevlig erfarenhet och vi är helt övertygade om att just VI fått den mest läraktiga och trevligaste gårdshunden på jorden!