SANDÅSEN NYTT
Författare:
Anna Majaniemi

Nu börjar det bli så där härligt färggrannt ute i skogarna, de gula och röda löven lyser i höst solen. Termometern börjar krypa ned mot noll på kvällarna och tidigt på morgonen. Man vet helt enkelt att det är höst, då långkalsongerna är ett av de plagg som man bör bära när man bor i norr. Hundarna piggnar liksom till lite extra, när man är ute på promenad. De går som på tårna mera än förut. På vår gård så huserar även en kanin, som rymde i somras och har sedan dess inte gått att fånga in. Hundarna har inte brytt sig nämnvärt om henne under sensommaren, men häromdagen blixtrade lilla Ditta till (6 kg tung, 33 cm hög, alldeles förträfflig storlek att använda som grythund), hon har redan visat sig vara en hejare på rävgryt, totalt orädd och en riktig terrier. Ger sig inte förrän räven har flytt fältet, klarar av att ta sig in i vilket gryt som helst, på tvären om det skulle behövas.

Nu tillbaka till vår gårds kanin, som jag berättade så blixtrade Ditta till häromdagen, kaninen satt totalt ovetande om vad som skulle hända och tuggade lite förstrött på ett utav de kvarvarande maskrosbladen, då Ditta fick syn på henne. Hon formligen exploderade och satte av efter kaninen på högsta växel. Lillebror Viggo (som är en Grand Danois kille på 14 månader, 70 kg tung och ca 92 cm hög) förstod inte vart stora syster for, utan började planlöst söka efter henne i helt fel del av vår gård. Harriet (kaninen alltså) hade räddat sig under vårt uthus, som  är av typ 1800 tals uthus med stengrund, men det visste jag ju inte då.

Av hunden syntes inte ett spår, ja Viggo såg jag ju, han lufsade på i riktning mot svartvinbärs buskarna han skulle jag inte missa om jag än så gärna ville, men Ditta var spårlöst försvunnen. Nåja tänkte jag, Ditta har ju alltid varit klockren i inkallningen, så jag satte igång att ropa. Men ingen hund, jo Viggo kom och undrade vad som stod på sedan återgick han till sitt planlösa lufsande. Jag ropade några gånger till, men hunden dök inte upp. Nu kände jag hur jag byggde upp en lite irritation, då hon inte ens behagade visa sig trots mina rop. I samma veva började Viggo gräva som besatt i hörnet på vårt uthus, - Fy ropade jag då (för de som aldrig har haft en grävande GD i trädgården, så kan de liknas vid att ha en mindre grävskopa eller varför inte en jordfräs som löpt amok, därav fyandet.) Självklart tittade Viggo upp, för att på sant GD maneer fortsätta sitt grävande, nu började min irritation bli ännu tydligare, då mina örsnibbar skiftade i den klädsamma färgen rött. Jag stövlade fram mot Viggo och läste lusen av honom, men han lyssnade inte på det örat, utan började gräva ännu mer frenetiskt.

Då var det som det gick upp ett ljus för undertecknad, antingen gräver han så där för att kaninen är där, eller? Japp, när jag äntligen lyckades få bort Viggo därifrån, han var fast besluten att fortsätta gräva, så hörde jag en mycket upprörd liten hund som hade fastnat under vårt uthus. Viggo hade lyckats få till ett ganska fint och stort hål, så med förenade krafter lyckades vi gräva fram den lilla hunden. Viggo var mycket stolt och tog på sig hela äran av räddningsuppdraget, han hade tittat på mig förebrående ett flertal gånger under själva arbetet. Han tyckte till och med att jag grävde fel emellanåt, och tillrättavisade mig genom att krafsa hårt på mina händer med sina stora fötter. Ditta var mest arg, kanske för att hon inte fick tag i kaninen skulle jag tro, men hon tog tacksamt emot hjälpen och det bad som hon fick efteråt. Samma kväll stegade jag och min son ut, för att i ficklampans sken täcka för de hål som kunde tänkas släppa in en gårdshund. Kaninen såg vi sitta på precis samma ställe som förut, totalt ointresserad av vad som hände runt om henne. Numera får hon hålla till under skotergaraget, där ryms även den största gårdshund. Nu kan man ju undra om Ditta numera är rädd för trånga utrymmen; Nä hon är lika frenetisk på rävgryten som förut, kanske till och med lite mer taggad, och numera har hon lillebror Viggo som sekunderar tillsammans med storebror Håkan utanför gryten.