SÖNDAG
12 FEBRUARI, 2006
Den
här dagen börjar som så många andra, Buffy tog sovmorgon,
vem kan henne klandra? Kvällen innan vi på en fest var, vem
vill inte då i sängen stanna kvar?
När
hon väl hade slitit sig från John Blund, så vi gick ut och
kissade samt hälsade på grannens hund. Solen sken och det var
vackert väder, Buffy skuttade omkring i sina röda kläder.
När
hon hade varit på "påttan" så ville hon in och leka
med den mjuka råttan (leksak!). Buffy med den far och
flänger, tills hon till slut iväg den slänger. Energi i
överflöd hon besitter och hon framkallar hos oss mycket
fnitter.
Idag
skall vi åka till husses far och mor, som i Ekedalen bor. Där
brukar det vara mycket skoj, massor av människor och stoj. Så
in i buren Buffy fara, färdiga för färden vi nu vara.
När
vi alla i bilen placerat, blev allt plötsligt väldigt
komplicerat. Vår trogna Volvo vägrade starta, vår dag
började urarta.
Efter
mycket om och men, vi löste problemen. Husses far med
startkablar kom och med dessa under åstadkom.
När
vi väl till Ekedalen anlänt, även Buffys bussinne antänt.
Full fart i många minuter, tills hennes krafter kortsluter.
När
vi äter middag är hon oroande tyst, vi hör inte ett knyst. Vi
in i vardagsrummet lufsa, där Buffy i godisskålen glatt
glufsa.
Efter
denna sockerchock, hon blev utsedd till syndabock. Men mot
hennes söta nuna vi inte var immuna. Efter inte många slag på
uret, vi kelade med det lilla djuret.
Mat
det ville hon nu ej äta, och vi orkade inte träta. Magen
var väl full av snask, vilket hon tyckte var smask.
Dags
att åter ut och traska, snön var djup vilket oss överraska.
Buffy fick hennes behov gjorda och vi efteråt henne lovorda.
Tassarna blev snart väldigt kalla, detta ofrivilliga skakningar
framkalla. Hon ville snart åter in i värmen gå, vi valde att
henne tillmötesgå. Nu
var det väl ändå dags för hunden att sova? nej det ville hon
inte kan jag lova. Buffy i huset far fram som ett skott, i
munnen har hon en pipande igelkott (leksak!) Plötsligt
hör vi ett knastrande knak, ur munnen på Buffy ramlar det ut
en liten sak. Jag tar det i min hand, det är en mjölktand.
Tiden hinner inte länge gå, förrän en tappad tand har blivit
två.
Till
slut framför OS på TV hon vila, men då var det dags att
hemåt bila.
När
vi väl kom tillbaka till Skövde, hon i vår säng insövde.
Det kom att bli slutet på denna dagen, där hon låg med godis
i magen.
Våra
rim får man ta med en nypa salt, oavsett om du tycker det är
töntigt eller ballt.
|