VÅR GÅRDSHUND........
Författare: Gunilla Johansson

...heter Abbe, och det ska han vara glad för! För när vi hade bestämt oss för att åka ner till Skåne för att titta på en Dansk/Svensk, munhöggs det hej vilt i familjen om vad jycken skulle heta. ”Mördarhunden” var ett av förslagen, det kom från en finnig tonåring i puberteten, ”Gandalf” från Tolkiens Sagan om ringen, var ett annat förslag. Den blivande matten satt och letade namn över Internet där man kan läsa om de populäraste namnen på våra hundar. Husse i familjen överlät till sist åt de övriga i flocken att avgöra.

Hmm, hur skulle detta sluta, skulle vi göra ungdomarna till viljes och låta dem bestämma eller skulle vi välja ”Peps” eller något av de andra namnen på Internet?

Hur som helst så kom vi aldrig till någon lösning innan färden till Skåneland gick av åsta.

Vi pratade nog inte om hundnamn alls på den tre timmar långa resan, utan var nog mest inriktade på mötet och OM vi skulle ha någon hundvalp med oss hem eller inte. Vi hade ju trots allt aldrig träffat någon vovve av denna rasen, utan ”läst på” i travar av böcker och många timmar framför dataskärmen.

Hundvalparna var åtta veckor  redan när jag ringde uppfödaren och 58 mil är ju lite långt att åka två gånger samma vecka.. Vi visste alltså inte säkert OM vi skulle ha något lite knyte med oss hem till Motala, eller inte.

På gårdsplanen till Skånelängan utanför Örkelljunga möttes vi av 10 helt underbara hundvalpar! Det visade sig att det var två honor som hade fått varsin kull om fem valpar vardera.

-Det här klarar jag inte, sa jag till min man. Ska vi bara välja en av dessa gulliga små charmtroll? Men det visade sig att det var bara tre kvar som inte var tingade. Tack och lov! Och så var dom redan döpta också, vilken lycka! Då behövde vi alltså inte tänka mer på den biten heller. Tre killar skulle nu bli en.......Efter lite bus och prat på gårdsplanen, blev vi inbjudna av Ann-Charlott, på Aagerupgårds kennel på lite fika. Det smakade himla gott efter den långa bilresan. Runt omkring oss på golvet tultade små valpar runt, några var sex veckor och de som vi skulle välja på var ju således åtta veckor gamla. Vi blev sittandes på golvet, precis som när man hade småbarn i huset. Det pep i leksaker och någon kissade på en utlagd tidning.

De var ju så underbart söta, allihopa!  Med tre valpar i knä´t skulle jag nu bestämma mig för vilken vi skulle köpa.

Valet föll på Abbe, han var liksom lite ensam där han låg på vänsterkanten i knät.

På väg ut från gården och valparna tittade vi lite förundrat på gårdens katter som flytt upp på taket. Nu hade vi alltså blivit med hund! Och hunden hade redan ett namn, vi som trodde att det var som på B.B , man får titta lite på de små liven, innan man vet vad de passar att heta. I vårt fall var det ändå bara bra , för nu slapp vi ju att döpa hunden till ”Gandalf ” eller  ”mördarhunden”.